Dela nyhet
2017-års fotbollssäsong, några personliga tankar om året
26 okt 2017 0 kommentarer
Som vanligt blev det för mycket och istället för att dra ner på texten så delar jag nog det i två delar (eller så).
Jaha, en otroligt framgångrik säsong numera lagd till handlingarna, ska man bara släppa det så där? Jag tänkte försöka mig på att fånga några saker från min horisont som jag tycker är viktiga. Jag hoppas att det framgår att detta är mina åsikter och inte på något vis en officiell framställning!
Min resa med KDFF började för strax över 5 år sedan, då Peter Angärde (jodå, han fanns då med, trust me, och var otroligt övertalande redan då!) ringde och konstaterade ”Du ska sluta i Brunnby?”, jo, så var det. Mina ”grabbar” hade tagit sig genom pojk och ungdomsfotboll och hela vägen in i A-laget men efter några år som ”ass” där kändes det som att jag var klar på något sätt. Föga anade jag då vart resan var på väg! Om vi bortser från år 1 med nedflyttningen från 2:an efter att ha spelat alldeles utomordentligt bra fotboll under våren men haft tidernas skadeelände under hösten så har vi hela tiden varit på väg framåt och uppåt. Och egentligen ligger även första året med i det! För det är ju bara den som inte lär sig något av en motgång som är en förlorare! Serien 1-3-2-1 talar väl för sig själv om att vi hela tiden tagit små steg framåt och uppåt och det här året var inget undantag! Och att vi inte skulle ha vunnit serien på egna meriter eller genom att slita för hårt på delar truppen? Näe, jag köper inte det alls! Ni har vunnit som lag, liksom ni har tagit 3 fantastiskt bra placeringar tidigare år som ett lag och också åkte ur 2:an för 4 år sedan, som ett lag! Vi ställer alltid upp med bästa laget, och det är de 11+5 spelarna som finns att tillgå! Sedan får matchläget och situationerna visa vilka av dessa som kan få speltid utöver de som står på banan vid matchstarten. Här vill jag lyfta fram "bänken" och "åskådarna" som två viktiga faktorer när man ska vinna en serie. Laget är inte bättre än vad man själv tillåter sig vara, och en trogen (och stor!) hemmapublik och dessutom troget bortafölje gör att alla lyfter sig flera klasser!
Förra året, liksom för två år sedan, kändes det tydligt att vi var "lite bakom" de slutliga segrarna Bromölla respektive Hessleholm, en negativ känsla som inte alls infunnit sig i år. Jag tror och hoppas att alla ni i laget känt att vi var inställda på att vi var ett bra lag i år, eller hur? Första året tillbaka i tvåan seglade vi under radarn på motståndarna, andra året visste vi inte själva hur bra vi var och släppte lite på garden på grund av det men i år så var inställningen att det var vi som var det bättre laget, oavsett motstånd! En sådan känsla är inget som kommer av sig själv utan det bygger man upp genom ett aktivt och medvetet grupparbete och en del i detta var arbetet som ni och Livia/Camilla la ner innan säsongen, där ni fokuserade på er del i helheten och hur ni funkar i gruppen och med den! Förmågan att kunna ställa lämpliga krav och mål är en bra kunskap att bära med sig resten av livet och jag hoppas att ni tar med er att en grundpelare är att ställa mätbara mål i livet!
Efter en magisk inomhussäsong där plötsligt orkestern började spela samma melodi och där resultaten bara blev bättre och bättre, började en tung period för alla inblandade. Det är bara att vara ärlig mot oss själva och konstatera att truppen numerärt aldrig varit tunnare under min tid än vad den var under försäsongen i år! Trots detta så lyckades vi hålla högt tempo på träningarna (allt som oftast) och det var väldigt tydligt att ni som grupp blev allt starkare och starkare. Delvis beror detta på att ni kunskapsmässigt tagit flera steg både på individ- och på lagnivå under detta året. KDFF har varit och är fortfarande ett ungt lag och förening och ni lär er hela tiden! Jag kan också avslöja att det gör jag med och det är en del av drivkraften!
Tidigare år har vi ”träningsmatchat oss i form” men på grund av olika skäl så lyckades vi inte få ihop detta under 2017. Delvis berodde det på att vi var ganska sena i planeringen för året och kanske lät saken bero lite för länge. Samtidigt så var det ett medvetet val att inte gå in i DM-gruppspelet. Och eftersom merparten av våra tänkta motståndare var med i detta så hamnade vi långt ner på prio-listan. Dock vill jag poängtera att det inte funkar att vara 10-12 på träningen två dagar i veckan om man ska ta sig ytterligare en nivå upp.
För att avsluta dagens inlägg så vill jag bara konstatera en sak som jag tror att alla tjejer i och kring laget håller med om: Träningslägret var återigen en succé! NI anar kanske inte hur kul det är att åka med er på sånt här som ledare! Ni är en fantastisk grupp med sånt och er fokus på varandra och gruppen samtidigt som det blir extra tändning på alla träningarna är helt enorm! Jag kan bara lyfta på kepsen i all ödmjukhet och konstatera att det är en superkraft ni alla har!
Nästa vända kommer bli lite bitar som fastnat på mina näthinnor som "moments of joy" eller "Moments of fame" från året!
Kommentarer